Carl Bildts diskreta charm

Posted: March 15, 2011 in Uncategorized

Igår twittrade Sveriges utrikesminister Carl Bildt följande

“The Nordic world has its discreet charm. No earthquakes. No tsunamis.” [länk]

Bildt – gammelmoderat, oljemagnat, riskkapitalist och utrikesminister – har på den senaste tiden påvisat en viss tappad skärpa vad gäller utrikespolitiken. Det gäller dels oförmågan att ta ställning för demokrati i Nordafrika och Mellanöstern, dels att han anses vara en “arrogant adelsman” bland andra utrikesministrar  som framkommit genom WikiLeaks.

Den fråga jag ställer mig är varför folk tycker att Bildt egentligen är bra – vad är Carl Bildts diskreta charm? Jag vill understryka att jag inte intresserar mig för privatpersonen Carl Bildt, utan den offentliga personen – politikern och affärsmannen.

Carl Bildt har i grunden ganska dåliga förutsättningar för att bli en populär politiker i Sverige. Han är en traditionellt högerpolitiker, med blått blod i ådrorna och miljoner på banken, så långt ifrån folklig man kan komma alltså.

Det utspelande han gjorde som 17-årig elevrådsordförande, då han själv axlade rollen som lärare under lärarstrejken, ger en tydlig bakgrund till revykaraktären “Punkrockare Trindeman Lindeman”s (spelad av Hasse Alfredsson) fråga “Du va ordningsman i skolan va?”

Att han sedan skoldagarna har varit en “vän av ordning” verkar visserligen vara sant. Det ironiska i att han gick med i (nuvuarande) MUF 1968 visar inte minst på det. Men vad är det egentligen som gör att Carl Bildt sitter kvar? I de flesta länder skulle en utrikesminister avgått efter det som framkommit. Men inte Bildt. Han tuffar på – inte märkbart berörd av dessa petitesser. Jag kommer inte helt osökt att tänka på socialdemokraten Jan O. Karlssons uttalanden i riksdagen, t.ex. “Kan vi inte lägga ner de här bögfrågorna nu”. Det har ju t.o.m. visat sig att Bildt inte ens behagar va på jobbet så ofta som det anbefaller sig. Han flyger runt bland världens ledare, lägger till adelsmaneret och bloggar lite om det.

Varför får då inte Bildt mer kritik? Varför kritiseras han inte från de egna leden över huvud taget? Är det så att han betraktas som en så pass betydande stöttepelare för Reinfeldt-Borg-Schlingman att man inte vågar vara utan honom?

Min teori är att Carl Bildt för länge sedan slutade vara en politisk person i Sverige. Lite som kungen har han övergått till att vara en grund till vardagliga skämt, där han inkarnerar en klassisk bild av ledaren som världsfrånvänd, överbetald och narcissistisk. Att den funktion som Bildt fyller för svenska folket är en karikatyr av maket, som gör det lite lättare att genomhärda utförsäkring och fas 3. Bildts politiska karriär kan sammanfattas i Karl Marx klassiska devis

Hegel remarks somewhere that all great world-historic facts and personages appear, so to speak, twice. He forgot to add: the first time as tragedy, the second time as farce. [länk]

Är det kanske det som är Carl Bildts diskreta charm – och kanske detsamma med kungahuset, Bert Carlsson och andra konservativa gubbigheter som härjar i nejderna. Jag vill då citera Ralph Steadman

The Joke’s Over [länk]

Kanske är det dags att lägga spektaklet bakom oss, slå oss fria från 3D-glasögonen och auto-tuningen och försöka se vad som egentligen är sakernas tillstånd. Att estetisera politiken är trots allt grunden för fascism.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s