Religion och ekonomi, del I: Budorden

Posted: January 7, 2011 in Samhällsteori

På senare tid har jag läst mycket av Max Weber. Weber är sannolikt mest känd för hur han såg att protestantismens etik var en nödvändig förutsättning för att kapitalismen skulle uppstå. Att göra kopplingar mellan kristendom och nyliberal ekonomi är något som ofta tilltalar mig, och det ena blir lättförstått om det beskrivs i ord av det andra.

Ekonomi som religion innebär i så fall (enl. mig) en tro på penningen eller snarare marknaden, som gudom som genom sin osynliga hand distribuerar materiellt välstånd i den objektivt rätta ordningen, enl. Adam Smith . Myntet kan snarast ses som en oblat, vilket vi ska återkomma till. Ramarna anser jag vara det mest intressanta att börja med. För kristendomen har det varit de tio budorden. De har ställts upp som ramar för hur människan ska leva sitt liv och agera.

Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.

Att styra marknaden är enligt många ekonomiska profeter och präster en synd, inte minst den liberala ekonomins egen påve Milton Friedman. I sin bok “Kapitalism och frihet” förklarar han också detta. Likaså finns det mer protestantiska ekonomer som hävdat liknande åsikter – i ännu mer radikal form. Framför allt tänker jag här på Fredrich Hayek. I denna video visas från några av hans anhängare hur vi straffas när vi försöker ha andra gudar än marknaden och försöker styra den, likaså straffas Keynes för denna blasfemi.

Du ska inte missbruka Herrens namn.

Detta budord är tätt sammankopplat med det förra. Att missbruka marknaden, genom att försöka reglera den eller ifrågasätta dess distribution, är blasfemi. Vissa skulle hävda att detta inte har med namnet att göra, snarare vill jag hävda att budordet inte hamnar direkt om svordomar och liknande, utan snarare att hävda att något som inte är guds vilja är det, t.ex. kan vissa (inkl. undertecknad) idag tveka på huruvida korstågen faktiskt var förenliga i med kristen moral.

Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.

Sabbatsdagen är således den dagen som hänges åt gud. Detta budord är det som är svårast att se hur det har tagit plats i den kapitalistiska kulturen, där nu fritidsintressens och utbildningars värde definieras genom huruvida de går att omsätta i pengar. Jag vill föreslå två tolkningar av denna dag. 1) Arbetsdagen är den nya arbetsdagen och således bör det arbetas var dag. 2) Du bör vila en dag i veckan för att det höjer din totala möjlighet till profit. Spontant upplever jag att arbetet nu har inkorporerats i det heliga, det leder till profit. Därför bör punkt 1 vara den rimliga tolkningen. Tänk på att hålla arbetsdagen helig.

Visa aktning för din far och din mor.

Då inte samhället ser till att dina föräldrar får en dräglig vardag på din ålders höst så är det viktigt att du tar det ansvaret. Om du inte visar aktning för dem, så kommer pensionärer att svälta ihjäl eller exponera att de mår dåligt och påverka människor som inte är relaterade till dem. Det är ett privat, inte ett offentligt, ansvar att gamlingarna har det bra.

Du ska inte dräpa.

Att döda folk leder till en mängd besvärliga konsekvenser, inte minst är det en stor risk för ens tillgångar, investeringar och framtida möjligheter. Mord är lågprofit.

Du ska inte begå äktenskapsbrott.

Detta budord är en kombination av de två förgående. Det är viktigt att veta att människor är försörjda av andra individer – så att deras eventuella fattigdom inte går ut över andra i samhället. Att begå äktenskapsbrott ruckar på den modellen för välfärd och kan innebära att människor plötsligt begär rättvisa i ekonomisk form.

Du ska inte stjäla.

Med tanke på senaste års nedladdningsdebatt måste detta bud tyckas vara det mest uppenbara. Det handlar om att stöld är ett handlande som går runt marknadens principer och uppfylla behov som man inte har tjänat ihop pengarna till, eller fått i allmosa från släkt eller vänner eller it-miljonärer.

Du ska inte vittna falskt mot din medmänniska.

Lögn är problematiskt, det omöjliggör överenskommelser och jag är övertygad om att en inbiten kapitalist, precis som jag, anser att även om inte ärlighet varar längst så bör det göra det. För att relatera till Kants kategoriska imperativ så går det inte att upphöja lögn till allmän lag – eftersom då är lagen en lögn i sig.

Du ska inte ha begär till din medmänniskas hus.

Avundsjuka är problematiskt, då det kan leda till flera andra saker som ovan förkastats. Att acceptera sin lott, i egenskap av att var människa är sin egen lyckas smed, är viktigt för att inte begära att samhället ska ta ansvar för allas välmående. Mången nyliberal har anklagat socialistiska idéer för att grunda sig i avundsjuka på andras framgång. Varför vissa blir mer framgångsrika än andra, och om det finns vissa förutsättningar som ökar sannolikheten för framgång, brukar inte vara en analys som görs. Det brukar hänvisas till “den fria viljan” eller “eget ansvar” eller “ta sig i kragen” i sådana sammanhang.

Du ska inte ha begär till din nästas hustru, inte heller hans tjänare eller hans tjänarinna, inte heller hans oxe eller hans åsna,eller något annat som tillhör honom.

Detta är egentligen samma som föregående endast baserat i andra domäner.

Framöver kommer fler paralleller mellan protestantisk kristendom och kapitalism har många gemensamma drag, samt att kapitalismen ständigt rör sig tillbaka mot mot att bli mer och mer teologisk i sin utformning. För den som vill kritisera formuleringarna av budorden föreslår jag att denne uppdaterar wikipedia-artikeln på ämnet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s