McDonaldiseringen av försvaret

Posted: January 17, 2011 in Dagens samhälle, Kultursociologi

I dag skriver en själaglad moderat politiker om hur försvaret ska bli Sveriges nya McDonalds. Jag är ingen vän av krig eller militär, men en yrkesarmé är längre ifrån ett fredligt samhälle än allmän värnplikt. Likaså anser jag att det är fel att tving folk sätta livhanken till för att de ska ha ett jobb, eller att tvinga folk att tumma på grundläggande moraliska uppfattningar, som att inte döda, för att inte kosta samhället sjukpenning eller socialbidrag. Det är vad jag kommer skriva om nedan.

McDonaldiseringen är en process som en av mina favoritsociologer George Ritzer beskriver som den rationaliseringsprocess som skapat dagens ekonomiska samhällsstruktur. Det som händer med försvaret är motsvarande process. Det handlar om en rationallisering av försvaret. Frivilligheten i att göra militärtjänst hyllas i artikeln som en möjlighet till jämnställdhet. Denna liberala analys skulle jag anse vara baserad i en post-modern, nyliberal ideologi. Om vi ser på det stora landet på andra sidan vattnet (USA) så är det mycket tydligt att de som blir yrkesmilitärer (och uniformerade poliser) i mycket hög grad är arbetarklassen, och männen i den. Att bli militär är nämligen en av de få former av utbildningar som inte kostar att ta del av. Likaså krävs inte bara ekonomiskt utan även kulturellt kapital för att läsa en högre utbildning, där är bakgrunden viktigast.

De som i längden kommer att arbeta som militärer – som kommer ge sitt liv för att försvara nationen – kommer inte vara de som har mest att vinna på att den står ohotad. De som jobbar på McDonalds är knappast ett tvärsnitt av medborgarna. Kortsiktigt är det så klart rationellt – försvaret får de mest motiverade och bäst ampassade för att vara militärer – men långsiktigt så skapar det ytterligare skiktningar i samhället.

Likaså ställer det andra krav på de som arbetar i försvarsmakten. Deras levebröd hänger på att lyda order, och med fler arbetsföra medborgare än vettiga arbeten innebär det att de inte har något att backa med mot sina överordnade. Då värnplikten inte var ett arbete var det för många vettigare att ta ett jobb än att vara inkallad, och att lämna värnplikten var inte samma sak som att lämna ett jobb. Nu blir det så. Genom en passiv arbetsmarknadspolitik tvingas ett viss skikt av medborgare att slåss för sitt land – samtidigt som alternativen blir färre och färre.

Försvaret blir vårt nya McDonalds. Det där jobbet som man skämtar om för att dämpa ångesten över att en gång kanske jag måst jobba där.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s