Politikern: Ett försvarstal

Posted: April 5, 2011 in Uncategorized

Politikerföraktet i dagens Sverige är i min mening mycket problematiskt. Det senaste uttrycket för det jag upplevt är facebookeventet “Stöd för att läkare ska äga sjukförsäkringen”. Detta event har som idé att sjukförsäkringen är så pass viktig och utsatt att politiker inte längre kan tillåtas hantera den. Det låter ju fint vid en första anblick (och jag vågar tro att många inte gett idén mer än en första anblick innan de klickat på “Jag kommer.”), men vad innebär en ståndpunkt som säger att makten över en offentlig institution ska överföras från folkvalda politiker till en yrkeskår?

Poängen med en politiker i den här kontexten är att den svarar inför folket. En läkare svarar inför sin yrkeskår, som kan frånta den sin läkarlegitimation t.ex. Ytterst svarar dessa givetvis inför lagen, på den punkten är de lika.

Jag brukar ofta hävda att politiker lyssnar för lite på forskare, framför allt samhällsforskare. Det innebär inte att politikern ska ersättas av forskaren. Ofta framkommer motstridiga och mångtydiga forskningsresultat, och olika forskare kan driva radikalt olika linjer – utan att den ena är uppenbart sannare eller mer rätt än den andra. Politikerns uppgift i det läget är då att tolka dessa forskningsresultat utifrån det mandat som denne fått genom ett demokratiskt val – vilken av dessa rön ligger mest i linje med folkets önskningar. Därför är en politikers viktigaste egenskap en tydligt formulerad ideologi, dvs. en verklighetsbeskrivning, en utopi och en metod (Heywood enl. Simon Rosenkvist). Politikern är därför en uttolkare av folkets vilja som har till uppgift att genom vissa metoder använda sig av forskning för att genomdriva dessa önskningar.

Jag är medveten om att många politiker idag inte gör det, men det här handlar om den grundläggande idén med en politiker. Är idén om en (eller flera) uttolkare av folkets vilja dålig? Om alternativet är någon som inte kan ställas till ansvar eller avsättas av folket så skulle jag säga nej.

Anta att läkare skulle få makten över skjukförsäkringen. Om detta skulle leda till dåliga beslut, t.ex. att vissa sjuka inte får sina pengar (som som fallet är idag med sjukförsäkringen) vem kan då ställas till svars? Och hur utses en ny som ska ta ansvar? Att rösta för andra politiker med mer humana idéer om sjukförsäkring är en möjlighet. Då folkhälsoministern inte har något direkt inflytande över försäkringskassan (mycket speciell modell som enbart Sverige har) så möjliggör det att 1) denne inte kan sätta sina vänner på alla poster inom myndigheten, 2) anställda på myndigheten kan motsätta sig ministerns och regeringens beslut utan att direkt riskera jobbet. Enda sättet ministern kan styra myndigheten är genom lagstiftning, vilket ökar riksdagens makt.

Att låta läkare “äga” sjukförsäkringen kan genomföras på två sätt.

1) Att din läkare på vårdcentralen bestämmer om du får sjukpenning – vilket väldigt lätt öppnar upp för korruption. Eftersom sjukvård innebär så pass mycket (som sig bör) sekretess finns det väldigt små möjligheter att kontrollera om ett sedelkuvert måste överlämnas vid läkarbesöket. Likaså kan vissa läkare vägra att göra ett sådant myndihetsutövande och att kontrollera att riktlinjer för myndighetsutövandet upprätthålls kommer kosta enorma summor pengar.

2) Läkare utgör det ytterst ansvariga organet för sjukförsäkringens utformning. Det i sin tur öppnar upp för att beslut tas för att gynna läkarkåren, snarare än patienterna, eftersom patienterna inte kan bestämma vem som sitter där (om vi inte ska ha en separat folkomröstning för sjukförsäkringsstyrelsen).

Poängen med ett fungerande myndighetsutövande är att dess makt ytterst utgår från folket. Därför måste de som tar det yttersta ansvaret kunna avsättas av folket. Om läkare – som inte är folkvalda – skulle bestämma över sjukförsäkringen skulle det leda till Medicine Dictator.

Självklart bör läkares professionella uppfattningar om människors hälsotillstånd få ökat inflytande – men att ta bort det demokratiska filtret är en kortsiktig lösning som enbart vittnar om en analys som utgår ifrån hur saker är, istället för hur saker bör vara.

Comments
  1. Din arga granne! says:

    ja du har ju verkligen inte fattat vad det handlar om.

    Tidigare togs beslut om sjukskrivning tillsammans med en läkare, en byråkrat på FK fick ett utlåtande från en läkare som de sedan läste och tog ställning till. Utlåtande från en läkare var en väsentlig del av det beslutsgrundande materialet och det skulle till mycket för att FK fick avvika från rekomendationen som en läkare givit. ju fler olika läkare som givit samma rekomendation desto mer tyng fick läkarnas rekomenationer i beslutet.

    Det som hänt är att Försäkringskassan nu kan skita helt i läkaren utlåtande och rekomendationer och tvinga folk ut ur sjukförsäkringen, vilket redan drabbats en stor mängd människor som pga helt otränade byråkraters åsikt om en persons åkomma, dess hinder för arbete och deras personliga åsikt om individens person har bestämt att de visst är arbetsföra. Vilket redan har lett till självmord, depressioner och att personer som tidigare rehabiliterats till en någorlunda dräglig vardag har fått stora bakslag i sin rehabilitering och är sjukare nu än de var tidigare.

    Och det är politikernas fel.
    Sjukförsäkring är ett sådant område där vi inte har råd att låta korkade politiker som enbart vill tvinga igenom en ideologi baserad på att “gaska upp dig, det är bara att ta sig i kragen” och låta svårt sjuka leva i ständig skräck av politiker byte vart 4 år.

    • Jonas Bååth says:

      Det är de nuvarande politikernas fel, baserat på att de folkvalda har fått igenom en ideologi som inte är bra och som de varit otydliga med. Det är en skillnad mellan de personer som idag råkar vara politiker och funktionen politiker i ett samhälle. Att dagens politiker tar dåliga beslut bygger ju på att de har en illa formulerad politik som vilseleder människor med sakfrågor istället för grundläggande värderingar och övergripande mål. Därför måste de outas så att bra politiker med bra mål och värderingar kan väljas vid nästa val.

      “The emotions of man are stirred more quickly than man’s intelligence; and, as I pointed out some time ago in an article on the function of criticism, it is much more easy to have sympathy with suffering than it is to have sympathy with thought. Accordingly, with admirable though misdirected intentions, they very seriously and very sentimentally set themselves to the task of remedying the evils that they see. But their remedies do not cure the disease: they merely prolong it. Indeed, their remedies are part of the disease.” – Oscar Wilde, The Soul of Man under Socialism.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s