Humor: det roliga allvaret (och Hegel)

Posted: April 21, 2011 in Uncategorized

För en tid sedan såg jag en intervju med komikern Henrik Dorsin, som enligt mig är en av de roligare på den Svenska humorscenen idag. Han jämförde där två framträdanden han var med i, som båda behandlade skämt om homosexualitet, och illustrerade genom det vad som är bra och vad som är dålig humor. Det går att skämta om vad som helst, men inte hur som helst. Musikalsketchen “Det är bögarnas fel” behandlar hur vissa konservativa krafter i samhället skylle orimligheter på homosexuella. Hans andra exempel var en scen ur serien Solsidan, där två av seriens karaktärer misstas för att vara homosexuella och försöker skylla ifrån sig. Det första exemplet är roligt – det andra är det inte. Jag kan inte svara på grundläggande på vad det är som gör ett skämt roligt. Men jag har en idé om varför solsidan inte var det, och likaså varför slavhandeln på Hallands nation i Lund inte var rolig den heller.

I grunden tror jag det handlar om kritik. Humor är ett av de vassaste vapen som världen skådat – se bara på många av de komiker som är stora i Sverige idag. Henrik Schyffert hatar sin medelklassbakgrund och Magnus Betnér hatar allt (och ja, avsaknaden av kvinnliga ståuppare i Sverige är skrämmande, de finns säkert där ute och de måste få komma fram; sannolikt har de massor med vassa ord om samtiden som kommer få oss att vika oss dubbla). Se på det hot som skämt anses vara av alla former av extrema grupper i samhället. Någon klok person sa en gång att “en fanatiker är en person som anser att det finns något som det inte får skämtas om”. Men det måste skiljas på tema och stil. Yttrandefrihet Ja! Alla människor måste få säga vad som helst – men inte hur som hels.

Skämten om slavar på Hallands nation var inte roliga, i alla fall inte för många av de som upplevde det. Varför då? Jo, de saknade en kritisk skärpa mot slaveriets historia. Att göra en sketch om slaveriet och om slavhandel är fullt möjligt, men då måste det kritisera slaveriets historia.

För många kanske det låter långsökt, men jag tänker på Hegels berömda tes om herren och slaven (vilken dessutom inspirerades av slavarnas uppror på Haiti). På wikipeda framställs tesen på följande, något svårgenomträngliga sätt:

Herren producerar begär. Slaven producerar tillfredsställelse. Trots slavens formellt underordnade ställning är slaven dock mer självständig. Herren som ”herre” förutsätter slaven. Slaven är perverterad, en icke-människa. När herren möter slavens blick ser han inte ett annat medvetande. Han ser istället en förtingligad livsform. En livsform som finns till för herren. Herren möter omvärlden/tingen/föreställningar genom slavens förmedling. Slavens kontakt med omvärlden är oförmedlad, renare.

Slaven har ett ointresserat jag som inte tar ställning. Slaven arbetar inte för-sig. Jaget är rent. Slaven reducerar sig till i-sig. Samtidigt riktar sig slavens blick mot ett fullvärdigt medvetande – en herre – som producerar slavens medvetande. Hos Hegel är det därför i slutändan slaven som blir självständig. Den perverterade livsform som möter herrens blick kan inte konstituera ett fullvärdigt (för-sig) självmedvetande åt herren.

Citatet uppvisar en mörk bild av relationen mellan herren och slaven. Slaven innehar den riktigare omvärldsbilden än herren, men saknar förutsättningarna att omsätta den. Den bilden lockar knappast till skratt, lika litet som Josef K.s öde i Kafkas “Processen”.

Men, om vi som Marx skrev, ställer Hegel på huvudet och tar utgång i slaven. Då händer något. Humorn möjliggör att förlöjliga och parodisera den bländade herren. Att exponera dennes brister och tillkortakommanden. Det leder till skratt för det är befriande, att se att världen inte är oföränderlig och den som har makt över någon annan inte är den som vet bäst alltid (nånsin?).

Vi kan skämta om relationen mellan herren och slaven, men vi kan inte skämta om den hur som helst. Att bara konstatera dess vara, att herren är överst. Det vet vi redan. Det saknar skärpa, intelligens och överraskningseffekt. Det saknar den oväntade vändningen och drastiska omvärldsanalys som en skicklig komiker kan leverera. Hallands nation hade säkerligen kunnat göra en rolig sketch om slavhandel, men i den stil som den nu framfördes.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s